Precis i detta ögonblick skulle jag ha suttit i Berlin på Fascia Research Congress. Som jag föreställer mig skulle jag ha njutit av att omge mig med människor som är lika nördiga som jag och har ett brinnande intresse för den mänskliga kroppen och den senaste forskningens upptäckter. Istället sitter jag hemma i soffan med vinterkräksjukan.
Jag skulle ha sprungit mellan den ena mer inspirerande föreläsningen efter den andra. Även om jag varit på några konferenser och vet att de flesta föreläsningarna är mest okej, och att det brukar finnas nått guldkorn. Mina storslagna tankar kring att kunna delge de senaste tankarna kring vad forskningen kring framförallt bindväv blev till ändrade planer. Tur är att kroppen finns kvar och att forskning går väldigt långsamt, då behöver man inte lida av FOMO.
Vad är en bal på slottet? Ibland blir inte saker som man tänkt, hur trist det än är. Å andra sidan får jag ha tre extra bollibompakvällar med vår son. Det är också en form av kalas. Kanske inte lika inspirerande för Instagram, men vad spelar det egentligen för roll?
Så varm i hjärtat inför kommande bollibompakvällar med det bästa jag har peppar jag också inför helgen. För då blir det både riktigt barnkalas och yoga+forskning workshop med Jules Mitchell på YogaShakti i min hemstad Stockholm. Och nästa vecka är det Thanksgiving. Tur att man har ljusglimtar i novembermörkret och bland alla spyhärdar. Livet alltså.
