När saker går som man tänkt sig – och inte

I fredags tog jag min examen. Efter 2 år av slit, svett och ganska många tårar fick jag officiellt på papper (och i form av ceremoni på skolan) att jag numera har en masterexamen i idrottsvetenskap. Varenda uppgift, komplettering, inskickning och opponering är avklarat. Att just gå i mål har var mitt mål under de senaste åren, men framförallt det senaste halvåret. Nu finns en färdigproducerad uppsats kring yoga och konditionstränings effekt på ‘cardiorespiratory fitness’ och blodtryck hos individer med alkoholberoende / alkoholbrukssyndrom (försök säga det snabbt!).

Jag skrev om min första del av 2019 i ett blogginlägg här. Visst, nu är två av tre saker i hamn; bok och uppsats. Det blev som jag tänkt. Nu är det en bebis kvar. Och jäklar vad hon dröjer. Vår lilla kille Ellis föddes i vecka 37, och jag har av någon underlig anledning räknat med att även denna skulle kika ut tidigt. Men så blev det definitivt inte 🙂 Nu sitter jag här i vecka 41 och känner mig minst sagt ‘övergravid’, om man nu kan vara det. Dock måste jag säga att det för min egen del är bra att tvingas till lite reflektion och tid mellan allt görande, för att komma närmare mer av ett varande. Den där tiden som ibland behövs för att komma ned i varv. Att inte drömma om statistiska analyser och hur vi kan definiera yogan rent vetenskapligt. Att få rum för dagdrömmeri och tid för att hjärna och kropp att tagga ned.

Imorse var den första dagen på några veckor som jag verkligen känt en lust till att yoga. Jag vet att saker går i perioder för mig, och under hård press kan saker verkligen börja kännas mest motigt och allt annat än lustfyllt. Det är då man får påminna sig om att sätta den ena foten framför den andra, och att andra tider kommer (för det måste dem göra).

Att ha den här sommaren framför mig känns som en ynnest efter mer eller mindre 2 år av krafttag. Jag och min familj har i princip inget planerat annat än några veckor ute på en skärgårdsö. Det är en sak som jag vet yogan hjälper mig med, att ta mig närmare varandet. Även om jag uppskattar görandet också. Nu är det sommar!