3 sätt att bli bättre på “framkliv” mellan yogans positioner utifrån specificitetsprincipen

Det finns många bra saker med yoga. Det finns också många detaljer som skulle kunna utvecklas till det bättre, enligt mig iallafall. Det faktum att mycket kring självaste yogapositionerna inte utvecklats särskilt sedan början och mitten av 1900-talet säger sig självt. En av de detaljer som bär på stor utvecklingspotential är kring hur vi applicerar vetenskapligt förankrade principer från träningslära. Här är ett exempel på hur du kan jobba med specificitetsprincipen i yoga. 

Om vi lite löst antar att ‘yoga’ ofta involverar rörelse och kroppspositioner (asana), avslappning, andning och nån form av meditation så borde ju dessa delar studeras lite mer under lupp. Vad är det vi faktiskt gör i yoga? Finns det något vi kan förbättra för att komma närmare vårt syfte med praktiken? Ja det finns det. I den fysiska delen av yogan kan du jobba med specifika delmoment i din praktik för att bli bättre på att utföra dem, och på så sätt få ut mer fysisk kapacitet av den tid du lägger ned på asanaträning.

Specificitetsprincipen innebär kort och gott att du blir bra på det du gör. Därför måste du också träna tillräckligt mycket på det du vill vara bra på specifikt för att faktiskt bli bra på det. Det betyder att du behöver träna den typ av träning du vill bli bra på (yogans rörelser), använda de muskelgrupper som momentet i rörelsen involverar samt röra dig i de rörelsemönster (koordination, ledvinklar, muskelfiberrekrytering osv) som krävs. De flesta av oss råkar inte bara bli bra på något, även om andra faktorer självklart också spelar sin roll i ekvationen. Att kunna kliva fram med foten mellan stående positioner som exempelvis från hunden till ett utfall eller från ett utfall till en krigare 3 är något de flesta av oss kan ha nytta av på yogamattan.

Här får du tre konkreta sätt du kan träna specifikt på att bli bättre på att kliva fram mellan positioner.