Yoga & Praktik

I nästa vecka får jag äntligen möjlighet att presentera ett av de största projekten jag jobbat på de senaste åren. På tisdag den 26e mars publiceras min bok ‘Yoga, vetenskap & fakta – därför fungerar det’ av Bonnier Fakta. Nu kan du komma på releasefest i Stockholm eller möta upp mig någonstans längs vägen på bokturnén som går från Malmö i söder till Skellefteå i norr. 

Boken går redan nu att förbeställa på Adlibris och Bokus. Den kommer också att finnas till försäljning på releasefesten (dock ej på turnén pga att min packning då skulle bli lite för tung).

Det finns några få platser kvar på releasefesten onsdagen den 27e mars i Stockholm. Vet du att du vill gå, boka dig nu genom att följa länken här >>

Det finns inte ord för hur exalterad jag är över den kommande tiden. Hoppas att vi ses den närmaste månaden någonstans i Sverige 🙂

I yogans värld myllrar det av myter och underliga påståenden. Idag tänkte jag ta tag i några av dem. Dels för att jag ser dessa florera hejvilt i medier och dels att det nyligen skrivits en artikel i en av de största internationella yogatidningarna med ytterst tveksamma påståenden. 

Jag är ofta en ganska glad prick. Men vid vissa tillfällen känner jag att jag vill grabba tag i en megafon och skrika ut i frustration och ibland för att gå och dra ett täcke över huvudet och inte komma ut på ett tag. Ibland de två i samma stund om vartannat. Idag tänkte jag iallafall dela med mig av denna frustration.

Nej, yoga är inte bättre än de flesta styrketräningsprogram för styrka

Detta kan jag tycka är bland det löjligaste jag hört på länge. Att yoga skulle vara ‘…Better Than Most Weight Lifting Programs’ för kroppslig styrka som artikeln i en av de största internationella yogatidningarna påstår i sin titel. Det går för det första emot träningsfysiologins grunder -> att en vävnad behöver tillräckligt stor belastning för att anpassas (och bli starkare). Nu kan styrka definieras på flera sätt, men den principer gäller för de flesta. Yoga kommer (generellt sett) aldrig komma upp i de nivåer av belastning som styrketräning kan med sina externa vikter och redskap. Yoga kan göra dig starkare, jag säger inte motsatt. Men då behöver du för det ena vara relativt svag från början (sorry but not sorry) och för det andra ha tillräcklig dos belastning för att du ska öka din styrka. Den dosen är oftast större än du tror.

Yoga måste inte funka för allt och alla. När vi försöker putta in den inom ramar där den inte räcker till tror jag att vi både gör oss själva och yogan en otjänst. Istället kan vi titta på den med lite mer nyktra ögon och se vad den mest sannolika kan göra för oss människor, både i grupp och som individer.

Nej, yoga ökar mest troligt inte din benvävnad (dvs stärker dina ben)

Även påståenden kring att yoga skulle öka benvävnaden relaterar till argumentationen ovan. Detta nämns nämligen också som en fördel med yoga i artikeln nämnd ovan samt i tidigare artiklar från samma plattform, som där refererat till kanske en av de mest tveksamma forskningsstudier som gjorts på yoga och bendensitet. Även om träning i relation till osteoporos, osteopeni och problematik med försvagad benvävnad fortfarande utreds för att kunna ange dos osv så kommer yoga mest troligen aldrig vara i närheten av tillräcklig belastning benvävnad kräver för att öka i täthet och då också styrka.

Nej, yoga kan inte sägas ‘bota’ infertilitet eller öka din fertilitet

Jag ser dessa påståenden ofta och känner mig så otroligt kluven varje gång. Dels för att jag sitter och är höggravid själv (‘så lätt för mig att säga’). Dels för att det är en så otroligt känslig och personlig fråga. Infertilitet kan ha många olika orsaker och det är medicinsk personal som kan uttala sig om detta i relation till individen de har framför sig. För en yogalärare blir det enligt mig oetiskt att slänga ur mig sådana påståenden. Det vetenskapliga underlaget för att yoga skulle vara svaret är svagt, för att inte säga obefintligt än så länge. Min kollega Vevve Jäderlund har precis skrivit en bloggartikel i ämnet. Om du upplever att yoga hjälper dig att må bättre säger jag bara: kör på och yoga. Men som ett allmänt påstående att yoga skulle öka fertilitet eller bota infertilitet går inte att underbygga.

Vem källgranskar yogan?

För några veckor sedan blommade en debatt upp kring faktagranskning av populärvetenskapliga böcker. Några av författarna, Jessica Norrbom och Maria Ahlsén, till debattartikeln går även igenom den här i sin podd. Där kan du för övrigt lyssna på massor av andra intressanta ämnen som PH-värden och anti-inflammatorisk kost osv. Det är alltså den genre där jag själv om två veckor kommer med en bok. Jag blev tokglad och samtidigt fick jag lite ångest (om jag ska vara ärlig). För det är lätt att förälska sig än mer i det som redan ligger en varmt om hjärtat. Speciellt när man sitter och skriver i en egen liten bubbla. Självklart ska en kommersiell bok aldrig läsas som att det vore en forsknings- eller faktarapport, för det är det inte. Samtidigt bör det finnas rimliga ramar för påståenden som får göras, och jag är positiv till den debatt som nu kommit upp. Jag hoppas att den fortsätter och att vi börjar ställa oss lite mer granskande till vad vi väljer i information. Och vilken information vi väljer att använda till vad.

En ytterligare trevlig podd med bästa Johanna Barvelid och Clara Fröberg (tillsammans Styrkebyrån) pratar om ämnet här.

Nu när denna frustration fått pysa ut i någon slags konstruktiv form kan jag inte annat än säga trevlig helg och ställ dig kritisk 🙂

I helgen smäller det. Tillsammans med mina kollegor Magnus Ringberg och Robin Tåg kommer jag att hålla i helgeventet ‘Expand Your Yoga’ där fullt fokus ligger på att utveckla och fördjupa den egna yoga- och rörelsepraktiken. Med fördjupa menar vi inte att göra saker svårare eller mer invecklat, snarare tvärtom. Vår idé är att det egentligen inte är så svårt att få till en genomtänkt och rolig praktik som fyller det syfte vi tänkt att den ska göra. Här berättar jag om en viktig del i det, nämligen hur du kan använda dig i större utsträckning av övergångar och det som händer mellan positionerna. Något mina kära kollegor minst sagt är mästare på.

På många av de otaliga kurser, utbildningar och yogaklasser jag under årens lopp gått på själv har de flesta fokuserat på enskilda positioner och detaljer i positioner osv. Inget fel i det. Min upplevelse är dock att en stor del av praktiken går förlorad i ‘slafsiga’ och ogenomtänka övergångar. Om du föreställer dig den senaste yogaklassen eller praktiken du gjorde och sen ställer dig frågan hur många gånger du rörde dig mellan positionerna (alltså från en till en annan) hur många gånger var det? Svaret blir ganska många om jag gissar rätt. Tänk då hur stor potential det ligger i att fokusera även på det som händer mellan positionerna.

Övergångar kan inte bara träna din rörelsekontroll, koordination och styrka, de slipar ditt fokus och förmåga till att uppmärksamma kroppen och allt med den. Om du med ambition väljer att både träna på positioner och rörelser för sig men även övergångarna lovar jag dig utdelning i både upplevelse och fysisk ökad kapacitet i dubbel bemärkelse. Varför inte testa?

Här får du några videoförslag på hur det kan se ut. Försök att inte fästa dig vid vilka positionerna i det här fallet är eller hur dem ser ut. Ställ dig själv istället frågan: hur kan du röra dig med fokuserad kontroll och precision mellan dina yogapositioner?

Yoga utifrån ett vetenskapligt perspektiv är verkligen på tapeten. Det är ett ämne jag brinner starkt för och därför älskar jag när jag får frågor som nyfiket ifrågasätter det som skrivs och sägs inom området. Här berättar jag om varför det är bra att ha ett öppet men ändå kritiskt öga och öra till vad yoga sägs göra utifrån ett vetenskapligt perspektiv.

I veckan kom senaste utgåvan av populärvetenskapliga tidningen Modern Psykologi. Däri hittar du ett repotage om yogans effekter på kropp och själ med dels mig och Mats Hallgren, min handledare och kollega, men även andra kunniga personer inom området. När jag blev intervjuad för repotaget blev jag positivt överraskad över hur påläst, kritiskt nyfiken och ifrågasättande Karin Skagerberg, författare för artikeln och även chefsredaktör för tidningen, var. Samma dag som tidningen kom ut satt jag i ett annat möte med Vaxholms Yogacenter dit jag ska och föreläsa i maj månad. Lika glad blev jag där av att få frågor som kritiskt granskade min relation till forskningen kring yoga som exempelvis vad för källor jag använt mig av när jag skrivit min aktuella bok “Yoga, vetenskap & fakta : därför fungerar det” med mera. Det kan kanske låta konstigt, men jag önskade att detta hände mig oftare.

Begrepp och definitioner

Jag är övertygad om en sak; för att kunna ställa oss frågan ‘hur yoga fungerar’ måste vi veta vad yoga är i ett visst sammanhang. Trots yogans breda och vida begrepp måste du veta hur du definierar yoga vid ett specifikt tillfälle för att veta vad det är som mest troligt gett en eventuell effekt eller inte. Annars är det som att stoppa in något i en svart box som spottar ut nått på andra sidan, och inte veta särskilt mycket om det som hänt däri. Eftersom människan redan är komplex i sin konstitution kommer vi troligen ändå aldrig veta exakt vad som händer. Men vi kan anstränga oss att komma så nära som möjligt. Vilka komponenter består yogan av, hur mycket och ofta utförs dem och av vem är några av de första frågorna du bör ställa dig. Detta ‘reduktionistiska’ och biomedicinska sätt att att förhålla sig till yoga är kanske bland de mest sekulariserade. Vissa riktar kritik mot det. Mitt argument är att om modern yoga vill och ska befinna sig i ett biomedicinskt vetenskapligt forum måste vi ha ett gemensamt språk för att beskriva hur vi tror det är verksamt och varför.

Biologiska effekter och upplevda effekter

När det kommer till yoga har den mesta forskningen gjorts på upplevda effekter såsom exempelvis upplevt välbefinnande och upplevd stress. Det finns självklart en begränsning inom dessa typer av mätsätt och mycket av den framtida forskningen kommer förhoppningsvis att jobba fram bättre designade studier för att kunna mäta effekterna kring det som vill utvärderas. Jag vill poängtera att jag inte säger att upplevda hälsomått inte är av vikt, de är väldigt viktiga. Rentav skulle jag vilja påstå att upplevt välbefinnande är bland det viktigaste i världen. Det jag säger är att vi inom (yoga)forskningens värld behöver bli bättre på att använda rätt mätinstrument för rätt tillfälle, och kombinera subjektiva och objektiva mått. På så sätt kan vi skapa oss en tydligare bild av eventuella effekter, troliga verkningsmekanismer och dos-respons samband.

Jag tror att vi gör oss själva en björntjänst i att ställa oss allt för naiva inför yoga och vad det kan göra för oss, iallafall när det kommer till vetenskap. Det vore rent av oetiskt att i ett forsknings- eller vårdsammanhang påstå övertygat att yoga har effekt för något där tillräckligt med stöd inte finns (utan att erkänna att tillräckligt stöd saknas). Det skulle vara vilseledande.

Individ- versus grupperspektiv

Att något fungerar för dig behöver inte betyda att det fungerar för någon annan. Det innebär inte att du ska sluta med det som får just dig att må bra. Det är ju toppen om du hittat nått du gillar! Det betyder bara att du inte kan säga att samma sak får alla att må bra. För att kunna rekommendera yoga (både i förebyggande syfte samt i behandling) måste vi undersöka det på gruppnivå. Inte ens det räcker. Vi måste sedan undersöka yogans effekt specifikt inom vissa grupper som har vissa gemensamma nämnare. Annars blir det samma sak som om vi använder samma reservdel utvecklat för volvo till en saab som kanske inte alls fungerar på samma sätt. För att göra det ytterligare aningen komplicerat så måste vi i ett vidare steg kunna ta våra framtagna rekommendationer för en viss grupp och individanpassa dem till en enskild person. Ett tydligt exempel är om du får fysisk aktivitet på recept (FaR) utskrivet till dig själv eller om det är du som skriver ut det.

Det finns tusentals saker att diskutera inom det här ämnet. Jag pausar här för idag. To be continued 🙂

Tycker du precis som jag att det här är otroligt spännande och vill fördjupa dina kunskaper inom yoga utifrån ett vetenskapligt perspektiv? I samband med releasen av min bok kommer jag hålla en fördjupningskurs för entusiaster och/eller yogalärare på YogaShakti i Stockholm. Du kan läsa mer om den här.

Det finns många bra saker med yoga. Det finns också många detaljer som skulle kunna utvecklas till det bättre, enligt mig iallafall. Det faktum att mycket kring självaste yogapositionerna inte utvecklats särskilt sedan början och mitten av 1900-talet säger sig självt. En av de detaljer som bär på stor utvecklingspotential är kring hur vi applicerar vetenskapligt förankrade principer från träningslära. Här är ett exempel på hur du kan jobba med specificitetsprincipen i yoga. 

Om vi lite löst antar att ‘yoga’ ofta involverar rörelse och kroppspositioner (asana), avslappning, andning och nån form av meditation så borde ju dessa delar studeras lite mer under lupp. Vad är det vi faktiskt gör i yoga? Finns det något vi kan förbättra för att komma närmare vårt syfte med praktiken? Ja det finns det. I den fysiska delen av yogan kan du jobba med specifika delmoment i din praktik för att bli bättre på att utföra dem, och på så sätt få ut mer fysisk kapacitet av den tid du lägger ned på asanaträning.

Specificitetsprincipen innebär kort och gott att du blir bra på det du gör. Därför måste du också träna tillräckligt mycket på det du vill vara bra på specifikt för att faktiskt bli bra på det. Det betyder att du behöver träna den typ av träning du vill bli bra på (yogans rörelser), använda de muskelgrupper som momentet i rörelsen involverar samt röra dig i de rörelsemönster (koordination, ledvinklar, muskelfiberrekrytering osv) som krävs. De flesta av oss råkar inte bara bli bra på något, även om andra faktorer självklart också spelar sin roll i ekvationen. Att kunna kliva fram med foten mellan stående positioner som exempelvis från hunden till ett utfall eller från ett utfall till en krigare 3 är något de flesta av oss kan ha nytta av på yogamattan.

Här får du tre konkreta sätt du kan träna specifikt på att bli bättre på att kliva fram mellan positioner.